Vi tror på en sol ovan molnen
Nä hörni – vi drar till Bohuslän – nånstans måste ju solen skina – right?
(Jag har för övrigt nästan avlivat min hund under morgonen genom att klippa en klo rätt i pulpan. Men hon ser väl rätt perky ut?)
Frågor & svar
Varför heter din blogg som den gör?
Det var ett ganska gediget förarbete i ett försök att komma på det där namnet. Dels ville jag ha något som var lätt att komma ihåg, och något man inte skulle få andra träffar på om man googlade. Det skulle också kännas positivt och inspirerande. Lemonad känns retro, och jag älskar det. Namnet syftar dessutom på ‘If life gives you lemons, make lemonade‘. Jag ville att bloggen skulle vara glad och inspirerande.
Varför bloggar du?
För att jag inte kan låta bli. Jag älskar att sätta ord på ALLT – och det är roligare om nån läser. I förlängningen hoppas jag att göra nån form av skillnad för andra och inspirera.
Vad vet dina läsare inte om dig?
Att jag i person är väldigt frispråkig, open-minded och inte fördömer. Det vet nog inte heller att jag är så pratig. Eller att jag är gladlynt. Och de vet ganska lite om mitt dejtingliv. Eller att jag är snudd på analt strukturerad på jobbet men ganska stökig privat, vilket föranleder att jag städar jämt.
Vad vet dina läsare om dig som inte andra vet?
Det andliga kommer fram mer här eftersom ni kan välja eller avstå från att läsa, men jag undviker att köra ner det i halsen på folk jag möter om de inte är uppenbart intresserade.
Vad skulle du vilja blogga om, men vågar inte?
Sex. Ibland funderar jag på att starta en anonym blogg på annan adress med ocensurerade ämnen.
Vilka personer i bloggvärlden är du kompis med IRL, och hur känner ni varandra?
SW, Krokofanten och Elin känner jag via bloggvärlden, har bestämt träff med och gillat som bara den! Johanna och jag gick i samma klass i högstadiet och även om vi inte ses så ofta är det alltid fantastiskt roligt att ses. Kristina har jag träffat på ett skidläger i Åre under gymnasietiden, sen hittat igen på FB, sen sprungit in på InContro – och sen börjat hänga med igen. Patricia och jag var bästisar de där åren efter studenten. Vi bodde ihop i Stockholm och delade en bimboperiod. Karin från Glimten i Grytan och jag var brevvänner under skolåren, träffades, gillades, tappade kontakten, och tog upp den igen. Daniel känner jag genom hans (snart) fru, som är en vän och den typen av make som själv blir en vän till sin frus vänner. Alexandra lärde jag känna under universitetstiden, vi liksom fann varandra direkt, och hon har stannat nära hjärtat sen dess även om hon numera bor i London. Boel är kompis med min kompis Susanna och vi möttes i Sydney på Susannas bröllop – och eftersom det var hur trevligt som helst sammanstrålande vi sen igen för lite party.
En fredag kväll
Man tar sig till Hotel Clarion Post vars nya uteservering just öppnat och som är lite the it-place denna vår. Och man avverkar några timmar i kvällsolen med vänner, och sen out-of-nowhere – den där känslan av att jorden går under om jag inte äter tacos NU. Så man åker hem, handlar på vägen, och sen ser man de där burkarna halvfabrikat som tidigare aldrig äntrat ens hem och ba’:
- Vem är jag? Egentligen?
Da Matteo/Bageri&Rosteri
Här åt jag lunch idag. Inte på kaffesäckarna just, men på DaMatteos bageri & Kafferosteri.
Jag åt en rödbets/chèvre- och laxsmörgås. To die for! Karin hade rekomenderat den och tiggt till sig receptet och det finns här.
Miljön är så att säga upplagd så att man sitter direkt i bageriet.
Och det eget rostade kaffet kan man få köpa med sig hem.
Liksom alla schyssta brön’.
Nånstans känns den härmiljön så göteborgsk. Om Stockholm är Michael Kors är Göteborg Converse. Inga krusiduller. Rå fabrik.
Förmodligen mitt hetaste tips för en macka i stan.
Och hörni – ser det inte ut som om regnperioden kanske är över?
Milea
pic
Milea gillar vita kaniner (att följa ner i mörka hålor).
Milea funderar ofta på motiv för en tatuering.
Milea tycker att man ska ge det man vill ha.
Milea är nyfiken på hur det skall ske, det där härifrån till Skåne.
Milea misstänker att Risotto är det godaste som finns.
Milea erfar att kaffe och öl är det äckligaste som drickas kan.
Val man har
Jag har inte haft några problem med pollenallergi i år. Det kan ju endast bero på att jag numera sköljer näsan varje morgon. Jag fick nämligen besvär när jag åkte till Stockholm och hoppade över den proceduren i tre dagar.
I vilket fall, jag har varit generös med att upplysa folk om denna fantastiska revolutionerande sak. Jag menar – vara suicidal i en till två månader mot att må bra. Man tror ju att folk ska jodla iväg och köpa sig en nässköljare och tacka gud (och mig). Men nej. Nästan alla säger att det verkar jobbigt eller äckligt. Det är ju liksom way jobbigare att ha allergiproblem. Och det är ju knappast äckligare att göra sig av med sitt snor än att behålla det i sina bihålor med allt pollen som kalasar i det.
Jag förstår mig inte på folk. Ibland tror jag att vissa vill må dåligt. Att de liksom har nån slags identitet i det.
Casa Milea tonight
Storebror kom spontant över med vin, ostar och annat som får en att dö lite grann. Man måste älska honom, det måste man. Fyra timmar och ett fotbad senare har han precis lämnat, men paltkoman består.
Bara vara du
pic
De som har som mål
Att ge publiken vad den vill ha
Underskattar redan från början dess smak
Och till slut förstör de den
T.S. Eliot
Då vet ni
Det här gråa vädret, det finns bara en sak att göra. Ställa sig i duschen, skrubba sig från topp till i olivolja utblandat med havssalt, tömma en balja te och känna sig underbar.
(Jag har även skrapat tänderna på min hund men det behöver ni inte göra om ni inte har hund)
Alexander Bard
pic:Jessica GowJag såg den här intervjun med Alexander Bard – och har upptäckt att jag tycker att han är alldeles fantastisk. Och det är inget jag trodde att jag skulle tycka. Nu känner jag däremot att jag hade velat hänga med honom, och vara hans kompis.
Han liksom får det att fladdra till i mitt hjärta och inte minst i min hjärna när han pratar om att självkärlek är en plikt för att man annars inte är till någon nytta i världen.
Tungt
Kompisen ba’:
- Alltså, vet du om att dina pupiller är helt olika stora.
- Ja, de är ofta det.
- Det ser läskigt ut. Har du någonsin funderat på om du har en hjärntumör?
- Eh, nej…
- Jag skulle kontakta en läkare på en gång om jag var du.
- Alltså, jag har haft det här i minst 20 år så det bekymrar mig inte sådär jättemycket.
- Men fattar du inte: hjärntumör!
Okej. Jag gick hem och gjorde det som varenda läkare skulle avråda en från att göra: jag ställde en diagnos på egen hand genom att använda google. Jag bestämde att det var ett medfött fel eftersom det är det allra vanligaste och jag tänker att om jag hade haft en tumör hade jag förmodligen vetat om det vid detta laget. Men nästa gång jag träffar en kläkare ska jag fråga. Jag lovar.
Men alltså – ponera att man hade haft en hjärntumör – hade man verkligen velat veta? Jag som tror att mediciner är gift och bara använder dem i yttersta nödfall, jag hade ju velat få bort min tumör genom bakpulver, ayurveda och detox.
Hair Care
Tänkte prata lite hårvård med er. De här tre produkterna, samt hennapulver (skrev om naturlig hårfärgning här), är det enda jag har i mitt hår: Shikakai Hair Wash, Curls Milkshake, och Clean hair Fragrance. Den sista är bara en hårparfym (med lukt av nytvättat) som mest ska ses som en kosmetisk grej. Om håret är torrt tar jag ibland i varm sesamolja som jag masserar från i hårbotten och lägger som en inpackning.
Shikakai Hair Wash (inhandlas här) är ett brunt finmalt pulver som består av bark, löv och frukter från ett särskilt träd. Den största välsignelsen sen jag började med detta är att jag blivit av med envis eksem i hårbotten (seborré, som jag har dragits med 15 år sådär). Den fungerar både som shampo och balsam. Jag tv’ättar håret var fjärde-femte dag. Mitt hår är fantastiskt.
Så här är det: Vanliga shampon är väldigt uttorkande – av den anledning att de skall besitta förmåga att tvätta bort alla hårvårdsprodukter vi sen har i för att stajla vårt hår. Om man i stället väljer stylingprodukter som löses upp med vatten och friktion (och bl a inte innhåller de förhatliga mineraloljorna) så kan man i stället ha snälla shampon, eller sånt här 100% naturligt och vårdande pulver.
En lista på snälla stajlingprodukter hittar du här.
Nöjd
Jag kommer hem från jobbet. Byter om till en sån där randig PoP-pyjamas som egentligen bara småbarnsföräldrar har. Sitter med hunden mot hjärtat. Och är så förbaskat trött att ingeting blir uträttat över huvud taget.
Men – mitt i allt det där finner jag att jag märkligt nog är - nöjd. Möjligen för första gången på väldigt länge. Trots att jag inte alls är där det var tänkt. Trots att siktet pekar åt ett annat håll. Men nu är nu och nu är här och här är jag alltså – nöjd. Det känns fint det.
Sånt som bara händer mig (hela tiden)
That akward moment när man i slutet av en föreställning letar efter sina skor med fötterna i biomörkret och i stället råkar stoppa ner tån i sitt vattenglas.
